I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vördnansvärdiga obrutna fjäll
Av daggstänk sirad. Likt en brödraflagga
Dansade grenverk över mossvuxen häll
Sällhet strålade kring urbergets hjässa
Fjärmer ekade dess evighetspsalm
Välljudsvågor I den själfyllda mässa
Vandlade styrka ur ångest och kvalm
Du har fostrat dalgångens nordansöner
Du sände trollkraft till hjärtats vrå
I offerflammeans sken de skymningsböner
Kringrände marken d¨r ditt dömme stå
Trollkungens andedrag I ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt I segervand frid
Ditt skal är hans hans harnesk när åskskyar ljunga
Han suttit ditt högsäte I ändlös tid
Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarkaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom
Du skrudad står I den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Du, äldst av troner I fosterländsk nolHimlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling, jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
När vi växte upp
Lekte livet, vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli
Oförbrukat fri
Somrar svepte fram
Och jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt
Och hela livet var så skönt
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling, jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Frusna på en strand
Flög vi med drakar medan tiden flöt iland
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Och himlen var så blå